Thomas Di Leva firar 40 år sedan genombrottet med Di Leva 2.0 och turné 2027

Thomas Di Leva arbetar just nu med Di Leva 2.0, ett projekt där han spelar in några av sina största hits på nytt. Projektet ska även utmynna i en turné med låtar från hela karriären under 2027. Det framgår av en intervju i Expressen Nöjen, publicerad den 19 oktober 2026, inför 40-årsjubileet av genombrottet med albumet "Vem ska jag tro på?".

Nya versioner, med start redan nu

Enligt Expressen Nöjen har några av låtarna redan getts ut i ny tappning. Den nya versionen av "Vem ska jag tro på?" väntas komma i början av 2027, i anslutning till jubileet. Di Leva förklarar att han vill föra in låtarna i nutiden så länge rösten räcker. Många av dem ligger högt och kräver intensiv sång, och han säger sig inte veta om han klarar det som 80-åring.

På senare år har han bland annat turnerat med egna tolkningar av David Bowies låtar.

Från diskjobb till genombrott

Albumet gavs ut 1987 och var hans fjärde soloalbum. Debuten "Marginal cirkus" från 1982 fick enligt intervjun ett mycket dåligt mottagande i pressen, och Di Leva berättar att han då blev deprimerad. Han hade lämnat gymnasiet strax före studenten och flyttat från Gävle till Stockholm för att satsa på musiken. Där arbetade han först som diskare.

Han beskriver också en period då pengarna inte räckte till mat. Hans mamma skickade då en femhundralapp i ett kuvert. En tid fick han äta gratis på krogen Tranan i utbyte mot att han tecknade till menyn och hoppade in som dj.

Efter debuten fick han så småningom ett nytt skivkontrakt. Två album som gick hyfsat och några låtar på radion följde, men något levebröd blev det inte.

Gråtande fans och stenar mot scenen

Genombrottet beskriver Di Leva som monumentalt. Från småskaliga klubbspelningar gick han till folkparksturnéer och gråtande tonårsfans, och skivan fick mycket goda recensioner. Samtidigt möttes hans stil av homofoba tillmälen, och stenar kastades mot scenen.

Vi fick avbryta flera konserter för att det kastades stora stenar mot scenen.

Citatet är Di Levas ord till Expressen Nöjen. Han beskriver upplevelsen som skrämmande, men menar att så starka reaktioner tyder på att det man gör är viktigt för ett öppnare och mer fritänkande samhälle. Han berättar också att framgången innebar en stor press och att han kände ett stort ansvar för allt han gjorde.

Enligt Expressen Nöjen följde ett pärlband av hitlåtar de kommande åren, däribland "Dansa din djävul", "Vi har bara varandra" och "Miraklet". År 1988 utsågs han till årets artist på Grammisgalan, före Roxette.